För tre veckor sedan flyttade jag tillbaka till en av världens största labyrinter, och jag älskar mer eller mindre varje ögonblick samtidigt som jag längtar hem till vettiga, perfekta Sverige med trägolv och väggisolering och svensk mjölk samtidigt som jag aldrig vill flytta dit permanent igen. Sverige med oerhört självkritiska svenskar som ifrågasätter hela tiden om man själv är svensk eller om köttbullar och ABBA verkligen är svenska och som oftast hackar på Anders Borg, mot England där man hittar “Swedish meatballs” på varje mackcafé och som tillsammans med ABBA är synonymt med Sverige och Anders Borg (“The Ponytail”) är världens bästa finansminister som de otacksamma svenskarna kan skicka till engelsmännen när de väl röstat tillbaka socialisterna (“The voters seem ungrateful… Thanks to its centre-right government and its ministers, Sweden has played a bigger part in Europe and on the world stage than its 10m-odd population would seem to justify” – The Economist). Mot britterna som mer eller mindre finner allting “native and genuinely british” och har fyllt ett helt museum från en tid då större delen av världen var en del av deras empire. Jag kan vara kritisk och ganska gnällig lite för ofta, men i slutändan så är det här livet ganska drömskt.
För ärligt talat: drömmen är att kunna köpa alvedon, kyckling och vin samtidigt. Charmen med friterad frukost följt av choklad och en smörgås till lunch som sköljs ner med brun alkohol dekorerad med gurka är svår att överträffa. London älskas av mig dels för detta, men det är så mycket mer. Ärligt talat så tycker jag om tanken på en konservativ, liten ö i utkanten av Europa vars drottning är statschef över typ en fjärdedel av jorden och som öppet underkände sin svärdotter. De är unika om att ha en kvinnlig premiärminister och drottning som högsta höns samtidigt, men tanken på att högsta hönset inom kyrkan ska ha två X-kromosomer är så skrattretande att en delad valuta med ärkefienden Frankrike är mer realistisk. När de tröttnat på att kolonisera större delen av jordens yta så övergår de till att anglofiera oss genom tvserier, musik, film och litteratur samtidigt som man fostrar äkta huliganer att slåss för rätten att sparka boll in i ett nät. Här uppfanns en av de största superhjältarna utan magiska effekter men med rätt att ligga och rojalist eller inte så ska det finnas en referens till en monark i varje låt, band, pub, auktoritetsargument eller gatunamn. Inte under några omständigheter ska man ha bögar som smutsar ner på deras B&B trots att en av världens största gayscener lever just around the corner. Man bjuder inte hem utan bjuder ut och den som skriker högst och värst inne i parlamentet vinner – men gud förbjude att du glömmer referera personen du just dumförklarade som “this honourable gentleman/lady”. Taxichaufförer vägrar påfundet gps framför treårig skolning och varmvattensledningen går utanför huset. Man väljer ett måttsystem där 12 inches är lika med 1 foot, 3 foot är lika med 1 yard och 1760 yards är lika med 1 mile för att ett måttsystem där allt multipliceras med 10 var för svårhanterligt. De har en klocka som aldrig, aldrig kommer att gå fel och i landet utan självdistans anordnar överklassen hattparad varje sommar. De dricker öl på onsdagar och söndagar, drar gränsen vid tre partier och kommer aldrig låta oss glömma att Spinning Jenny gjorde allt detta möjligt. 🇬🇧
MS GREW 